Längdskidåkning

Ända sedan vi var i Björnrike och jag såg Helena och Toms entusiasm över att åka längdskidor, har jag varit sugen på att prova.
Såklart har jag åkt såna skidor tidigare, det har väl alla?! Jag var med i en skidtävling i Lövåsen och kom fyra, någon gång i början på 70-talet. Det bästa med den tävlingen var semlan med varm mjölk som serverades efteråt:)
Eftersom mina föresatser för detta år är att vara mer aktiv och helst utomhus, åtminstone 30 minuter dagligen, något jag var i Belgrad, men som har blivit försoffat under hösten i Gävle, tänkte jag att detta kanske är nåt...
Det är ju smidigt att åka iväg till ett spår, man får bra allsidig träning och en härlig utevistelse om vädret är bra.
Igår sken solen så fint så då gjorde jag slag i saken, åkte till Hemlingby, Gävles fantastiska rekreationsområde,  och hyrde mig skidor, pjäxor och stavar för 50 kronor! Damen som hyrde ut varnade mig för att spåren var väldigt isiga och att alla inte var öppna. Hon var också snäll att visa hur man sätter fast pjäxan på skidan!
Dagen innan hade jag köpt en ny overall, för längdskidåkning, på rea, och jag kände mig så nöjd när jag begav mig mot spårcentralen.
Jag valde 2,5 km spåret och gav mig iväg, visst det var isigt, så det gick lite väl fort i nedförsbackarna som jag oftast plogade nedför. Uppför fick jag bra armträning! Men det var faktiskt lite skojigt! Att jag dessutom var där ensam när det inte var så många andra ute gjorde att jag kunde prova på mitt eget sätt.
Jag ramlade bara en gång och ärligt talat borde min pappa vara mycket mer orolig att ha mig i längdspåret mot att ha mig i slalombacken. Slalomskidorna kan jag både styra och få stopp på!!

Men jag kom i alla fall i mål med både ben och armar hela, på 25 minuter! 100 meter/minut, vad säger ni om den tiden? Det skulle innebära 15 timmar för att åka Vasaloppets 9 mil, jag hoppar över det!