Jag startade mina studier hösten 2009 med att läsa Omvårdnadsvetenskap och skriva C-uppsats, vilket var en förutsättning för att jag över huvud taget skulle kunna söka till Specialistsjuksköterskeutbildningen-distriktssköterska vid Karolinska Institutet.
När jag så kom in på den utbildningen var det egentligen bara att börja även om jag tvekade en del...
Just nu känns det verkligen jätteskönt att veta att jag fixat allt ihop och jag känner mig idag faktiskt riktigt stolt över mig själv:) Det har blivit ytterligare totalt 105 högskolepoäng! och nu kan jag titulera mig Distriktssköterska.
Framför allt har det varit ett fantastiskt bra sätt att använda all min fritid i Belgrad till denna förkovran. Det har varit halvtidsstudier som jag stundvis har lagt ned mer än halvtid på, men jag har ju haft den möjligheten! Många av mina kurskamrater har dessutom jobbat heltid, haft småbarn och rustat hus, det har jag inte behövt.
Visst har jag våndats och varit spyfärdig många gånger när jag suttit med arbeten som skulle skrivas och lämnas in. De vetenskapliga artiklarna skulle läsas, alltid på engelska, olika uppgifter skulle det reflekteras, diskuteras och problematiseras kring, ord som jag fortfarande har svårt för. Alla dessa syften, problemformuleringar och metoder, för att inte tala om alla referenslistor som skulle skrivas enligt APA. Jag vet inte alltid hur det gick till, men jag har blivit godkänd på alla delar.
Examensarbetet skrev Isabell och jag tillsammans, vi har jobbat riktigt bra ihop, kompletterat varandra och lämnat in i tid. Båda har haft som mål att få det gjort och bli godkända. När det känts tungt har Carol´s och Claes ord ringt i mitt huvud "Just push it up the hill" och "Krångla inte till det"!
Igår var det dags att opponera på varandras arbeten och då kände både Isabell och jag att vi gjort ett bra jobb, som vi fick mycket credit för. Såklart var det en del kompletteringar, men dom gjorde vi direkt idag och nu kan vi inte göra mer...
På Facebook har jag hittills fått 32 gratulationer och 35 "gilla", jättehäftigt!
På förmiddagen fick jag dessutom en bukett med underbara tulpaner från Göran och Liz!
När jag så kom in på den utbildningen var det egentligen bara att börja även om jag tvekade en del...
Just nu känns det verkligen jätteskönt att veta att jag fixat allt ihop och jag känner mig idag faktiskt riktigt stolt över mig själv:) Det har blivit ytterligare totalt 105 högskolepoäng! och nu kan jag titulera mig Distriktssköterska.
Framför allt har det varit ett fantastiskt bra sätt att använda all min fritid i Belgrad till denna förkovran. Det har varit halvtidsstudier som jag stundvis har lagt ned mer än halvtid på, men jag har ju haft den möjligheten! Många av mina kurskamrater har dessutom jobbat heltid, haft småbarn och rustat hus, det har jag inte behövt.
Visst har jag våndats och varit spyfärdig många gånger när jag suttit med arbeten som skulle skrivas och lämnas in. De vetenskapliga artiklarna skulle läsas, alltid på engelska, olika uppgifter skulle det reflekteras, diskuteras och problematiseras kring, ord som jag fortfarande har svårt för. Alla dessa syften, problemformuleringar och metoder, för att inte tala om alla referenslistor som skulle skrivas enligt APA. Jag vet inte alltid hur det gick till, men jag har blivit godkänd på alla delar.
Examensarbetet skrev Isabell och jag tillsammans, vi har jobbat riktigt bra ihop, kompletterat varandra och lämnat in i tid. Båda har haft som mål att få det gjort och bli godkända. När det känts tungt har Carol´s och Claes ord ringt i mitt huvud "Just push it up the hill" och "Krångla inte till det"!
Igår var det dags att opponera på varandras arbeten och då kände både Isabell och jag att vi gjort ett bra jobb, som vi fick mycket credit för. Såklart var det en del kompletteringar, men dom gjorde vi direkt idag och nu kan vi inte göra mer...
På Facebook har jag hittills fått 32 gratulationer och 35 "gilla", jättehäftigt!
På förmiddagen fick jag dessutom en bukett med underbara tulpaner från Göran och Liz!
ETT STORT TACK FÖR ALLA GRATULATIONER!








